/ Arbetsliv / Introversion /

Ut ur skuggan

Hur ska vi introverta göra oss synliga och hörda på våra villkor i ett extrovert arbetsliv?

Stormötet:

Vår styrka ligger i det enskilda personliga mötet och i mindre grupper. Vi behöver också få tänka genom saker och ting innan vi tar beslut. Vilket är en positiv egenskap. En introvert persons beslut är alltid väl genomtänkta och övervägda. Men det är en försvårande egenskap i många mötessituationer. Det finns dock sätt att göra oss hörda och ge oss själva lite mer tid.
 
Dessa är mina strategier:
  • Prata med kollegor innan mötet
    Jag pratar med folk enskilt innan mötet om det som ska avhandlas. På det sättet ger jag mig själv lite tid att fundera inför mötet och komma lite förberedd.
  • Lyssna och bearbeta
    Under mötet lyssnar jag så mycket som möjligt på diskussionerna. Med hjälp av mina tidigare funderingar så kan jag utifrån diskussionerna dra lite slutsatser om min egen ståndpunkt, även om den inte är "klar".
  • Utnyttja pauser
    Mötespauser är bra. Det ger mig några extra minuter att tänka igenom det som avhandlas och forma min egen åsikt kring det. Jag pratar med enskilda kollegor även i pauserna om mina funderingar om jag inte känner mig bekväm att ta upp dem i storgruppen. Det utbytet ger alla värdefull input.
  • Jag är ärlig med att jag behöver mer tid
    Inga pauser eller möjligheter till förberedelser? Det är absolut inte fel att stå för att man skulle vilja hinna tänka över alla aspekter lite mer och vilka konsekvenser de får innan man bestämmer sig.
  • Hantera "snabba beslut"
    Ibland måste ju dock beslut gå fort och det finns inte den tid att tänka efter så som vi introverta skulle vilja - men samtidigt är det ju inte så att vi behöver tänka i flera månader! Det kan räcka att få tänka i lugn och ro i några minuter. Men när beslutet behöver tas just där och då så brukar jag lita på mina spontana tankar och säga till exempel: "Utifrån det vi har pratat om idag så kör vi och så får vi ha beredskap för de konsekvenser som kan uppstå." Då har jag ju bidragit med en medvetenhet om vikten av handlingsberedskap. Det är väl bra? :)
  • Efter mötet
    Finns det möjlighet så diskuterar jag gärna mötet med mina kollegor och chefer enskilt eller i mindre grupp även efteråt. Jag pratar med dem på luncher och fikapauser etc. "Jag har tänkt lite mer på mötet vi hade igår/imorse/nyss - jag kom på en sak....". Det kanske inte påverkar beslutet där och då, men jag har i alla fall gjort min röst hörd.

Introvert + extrovert = bättre beslut!

Så här är det - båda sätten att fatta beslut är rätt med sina respektive för- och nackdelar. Ett beslut taget bara av introverta personer kan dröja för länge, även om det är genomtänkt och bra. Ett beslut bara av extroverta kan gå för fort, även om det är nödvändigt med ett snabbt beslut. Introverta bromsar när det går för fort, extroverta gasar när det går för långsamt.

Därför behövs både introverta och extroverta i en diskussion.

Så stå upp för ditt sätt att fungera.

Din eftertänksamhet och förmåga att se saker ur olika synvinklar kan faktiskt bidra till att förhindra kostsamma misstag för företaget! Vilken resurs. :)

Vilka är dina strategier? Berätta gärna!

/ Arbetsliv / Introversion /

Vi kommer från skuggsidan

 

Är du som jag? Vill helst inte stå i centrum för uppmärksamheten utan gärna smälta in i mängden? Jag har inget behov av att synas. Alls. Jag låter gärna någon mer utåtriktad kollega (eller vän för den delen) ta "rampljuset".  Fast när jag gör det, så får det konsekvenser.

Så många gånger har jag blivit förbisprungen av mer extroverta kollegor. Inte för att de är mer kompetenta. De flesta gångerna har jag faktiskt varit mer kvalificierad och hade kunnat göra jobbet betydligt bättre. Men meriter spelar mindre roll än förmågan att ta för sig och synas och höras.

Jag, som de flesta introverta, jobbar hellre i tysthet och litar på att mina resultat ska tala för sig själva. Fast tyvärr så försvinner de, och jag, i rampljusets skugga.

Men en smart arbetsgivare uppskattar sina introverta medarbetare. Varför?

Jo, för introverta är per definition lite snack och mycket verkstad - det är ju liksom så vi är "programmerade". Vi får jobbet gjort, är noggranna och kompetenta, och ofta prestigelösa.

Vi borde vara drömmedarbetare för vilken arbetsgivare som helst - eller?

Hur gör vi för att få våra chefer och kollegor att "se" oss, utan att vi försvinner i skuggan från rampluset eller förgås i dess skarpa sken?

Det kommer jag att skriva lite om i nästa inlägg som kommer upp imorgon. Hur gör du? Kommentera gärna och tipsa. :)

/ Inspiration / Introversion / Kropp och själ / Livet /

Nystart!

Två år har gått sedan jag senast bloggade. Då hette min blogg Mias blogg. Efter att åren gick försvann inspirationen. Jag tappade fokus. Annat tog min uppmärksamhet.

Nu börjar jag om. Jag har rensat alla gamla inlägg och bara sparat dem som ligger mig varmast om hjärtat. Till exempel texterna om pappa efter hans död. De texterna betyder jättemycket för mig. Så även om de inte passar in i bloggens nya tema så får de ligga kvar. Sorg är en del av livet.

Jag har också sparat reseminnen från Mariestad - mest för min egen skull för att jag vill spara på minnena.

Nu är det nu! Nu börjar jag om med bloggen och nytt tema!

Jag heter Mia, jag är introvert. Och stolt över det! Introvert is the new black. Vi har många egenskaper som behövs i dagens samhälle. Vi är på uppgång.

Jag har inte alltid varit stolt. Utan trott att jag måste bli någon jag inte är för att "duga" i samhället. Det är inte bara mitt introverta drag som bryter mot en extrovert norm. Jag har andra sidor som också är "annorlunda" i samhällsnormens ögon.

Men jag är stolt över dem också! 

Vet ni vad? Jag har lärt mig genom åren att andras acceptans börjar med vår egen. Vi ska vara stolta över dem vi är. Långa, korta, tjocka, introverta, extroverta, unga, gamla, han, hon, hen...

Den här bloggen kommer främst att ta upp min vardag som introvert i en extrovert värld. Kan man bli vad man vill "fast" man är introvert, tillbakadragen, kanske även lite (eller mycket) blyg? Ja det kan man! 

Jag vill också lyfta skammen kring psykisk ohälsa. Det är inte mer skamligt att ha ont i själen än att ha ont i benet! Dessutom är inte kroppen skild från psyket. Kropp och själ hör ihop. Man kan få ont i själen av att vara fysiskt sjuk och man kan bli fysiskt sjuk av att ha ont i själen. Så varför skulle det ena vara ok men inte det andra? Faller på sin egen orimlighet.

Då kör vi! Introvert is the new black. Extroverts - here we come!